One happy day..
Dagen, eller dygnet snarare sagt, började med att våra kära Småkronor vann JVM. Tyvärr så såg jag ju inte matchen då jag själv skulle upp och hoppa tidigt så att se en match som skulle vara slut dryga två timmar innan min klocka ringde kändes inte allt för lockande. Sov som en stock då sömn just nu känns som en bristvara. Men som sagt Grattis pojkar, det var på tiden! 31 år sedan har jag hört. Stort grattis!
Ja men åter till mitt favorit samtalsämne. Mig. haha...
Vi lirade ju cup idag mina vänner. Första matchen gick av stapeln vid 10.00 mot Vissefjärda. Denna vann vi med 5-1 och deras mål ja, vad ska vi säga? Skulle ju självklart tagit den, men jag stod helt enkelt för långt ut :/ Anna, vår riktiga målvakt, och jag pratade om just det målet och jag ansåg att jag borde stått närmre målet men hon ansåg att jag bör stå så långt ut och att de bör inte få komma till att få skjuta på det avståndet. Ja lets agree to disagree helt enkelt. Andra matchen mot Trion resulterade i 3-0 vinst och den sista mot Mörbylånga vann vi med 3-2. Att jag inte sprack av ilska. Jag hatar dem och kommer alltid att hata dem. En straff där jag var på bollfan. Sjukt jävla förbannad blev jag, och visst man kan ju börja snacka om "jag är ju inte målvakt egentligen" och "det är lugnt du ska inte ta den, ingen kräver det" men jag gör. Jag kräver det. Jag hatar att vara kass. Deras andra mål var en frispark där jag stod helt åt helvete. Vem fan ställer sig bakom sin egen mur och låter andra halvan av målet vara "obemannat" sjukt förbannad blir jag. Vet ni vad det sjuka är? När ett liknande tillfälle kom så slog tanke mig "Hade jag bara stått här så hade de inte gjort mål på frisparken! Varför stod jag inte här förra gången?"
I vilket fall, dessa tre segrar innebar att vi var klara till finalen. Där stod Bäckebo för motståndet. Liksom Mörbylånga är Bäckebo sjukt fysiska och spelar ingen boll bara kropp och ingen hjärna. Matchen spelades 2x10 och efter första låg vi under med 0-1. Det blev dags för lite krismöte då vi spelade sjukt dåligt och föll in i deras tempo. I andra så lugnade vi ner oss ett par hekto och började spela vårt spel. Vi spelade oss lätt förbi dem och gjorde 3 snabba. Självklart var jag dum nog att uttala mig när en minut återstod att "fan nu har vi detta som i en liten ask" tjugo sekunder senare gör de mål. Inte okej Erika! Men vi gick även ur denna match segrande. Så på 4 matcher hade vi målskillnaden 15-5 vilket jag känner är helt okej. Glada tjejer. Glad Mats. Så det ska vara helt enkelt. Själv så slog jag typ sönder min tå i sista gruppmatchen, kände hur det sved och när jag tog av mig skon så visst, det blödde :( ush och fy och fan vad ont det gjorde!
Men jag packeterade det lite snyggt..
Ja men åter till mitt favorit samtalsämne. Mig. haha...
Vi lirade ju cup idag mina vänner. Första matchen gick av stapeln vid 10.00 mot Vissefjärda. Denna vann vi med 5-1 och deras mål ja, vad ska vi säga? Skulle ju självklart tagit den, men jag stod helt enkelt för långt ut :/ Anna, vår riktiga målvakt, och jag pratade om just det målet och jag ansåg att jag borde stått närmre målet men hon ansåg att jag bör stå så långt ut och att de bör inte få komma till att få skjuta på det avståndet. Ja lets agree to disagree helt enkelt. Andra matchen mot Trion resulterade i 3-0 vinst och den sista mot Mörbylånga vann vi med 3-2. Att jag inte sprack av ilska. Jag hatar dem och kommer alltid att hata dem. En straff där jag var på bollfan. Sjukt jävla förbannad blev jag, och visst man kan ju börja snacka om "jag är ju inte målvakt egentligen" och "det är lugnt du ska inte ta den, ingen kräver det" men jag gör. Jag kräver det. Jag hatar att vara kass. Deras andra mål var en frispark där jag stod helt åt helvete. Vem fan ställer sig bakom sin egen mur och låter andra halvan av målet vara "obemannat" sjukt förbannad blir jag. Vet ni vad det sjuka är? När ett liknande tillfälle kom så slog tanke mig "Hade jag bara stått här så hade de inte gjort mål på frisparken! Varför stod jag inte här förra gången?"
I vilket fall, dessa tre segrar innebar att vi var klara till finalen. Där stod Bäckebo för motståndet. Liksom Mörbylånga är Bäckebo sjukt fysiska och spelar ingen boll bara kropp och ingen hjärna. Matchen spelades 2x10 och efter första låg vi under med 0-1. Det blev dags för lite krismöte då vi spelade sjukt dåligt och föll in i deras tempo. I andra så lugnade vi ner oss ett par hekto och började spela vårt spel. Vi spelade oss lätt förbi dem och gjorde 3 snabba. Självklart var jag dum nog att uttala mig när en minut återstod att "fan nu har vi detta som i en liten ask" tjugo sekunder senare gör de mål. Inte okej Erika! Men vi gick även ur denna match segrande. Så på 4 matcher hade vi målskillnaden 15-5 vilket jag känner är helt okej. Glada tjejer. Glad Mats. Så det ska vara helt enkelt. Själv så slog jag typ sönder min tå i sista gruppmatchen, kände hur det sved och när jag tog av mig skon så visst, det blödde :( ush och fy och fan vad ont det gjorde!
Men jag packeterade det lite snyggt..
Avundsjuk va? Du måste ju i alla fall vara sjukt avundsjuk på mina snygga fötter. Jihaaa.. Haha..
Nä ni mina damer och herrar. Erika ska upp om 6½ timme. Det vankas ju några timmar på jobbet i morgon. Sen fyra dagars ledighet. Dom kommer precis lagom kan jag känna. Ja nä men vi säger väll så då.
All yours
Erika
Kommentarer
Trackback
