The girl with the unbreakable smile...

Hela inlägget som jag precis skrivit. Om kvällens många tankar försvann för att appen dog. Ser det som ett tecken på att jag inte skulle öppnat upp mig så som jag gjorde i det utan jag sticker bara in näsan o säger hej och visar att jag lever och önskar alla god natt.

Så. Då var det måndag igen. Veckorna bara springer iväg känner jag. Idag är det eftermiddag/kväll som gäller på jobbet. Skönt för då får man lite sovmorgon men segt för att man sitter i princip o väntar på att åka dit. Ja men då tänker väl säkert ni "gör lite hushållsysslor då" nehej ni! Det har jag inte för denna helgen har varit sjuk produktiv! Jag har tvättat, städat o diskat. Allt är rent o fint nu. Ja till och med soffklädseln blev tvättad.

I morgon är det alla hjärtans dag. Jobbar till 14.15. Har blivit utbjuden. Men av fel personer. Jag slängde iväg frågan om man kunde få sällskap, av rätt person, inte göra det till någon grej utan bara o ses o äta som vi brukar. Fick svaret "får jag återkomma i morgon". Man kan ju tolka sönder det. Så med smärta i hjärtat så väljer jag att säga att vi kan skita i det dels för att jag vet att situationen kanske inte är den bästa samt att jag inte vill få ett nej så valde istället att lätta bördan för oss båda. Jag slipper höra ett nej o han slipper säga det. 

Som jag skrev igår så är det stormigt men jag försöker att hålla mina fötter på jorden och tänka på mig själv. Tyvärr är jag en tös med väldigt stort hjärta och väljer hellre att tänka på samt hjälpa andra istället för mig själv. Jag ska försöka ge det ett försök att hålla mig på ett litet avstånd.

I morgon är jag i alla fall ledig. Vilket är skönt, en runda till läkaren nu men för cellprov som skulle gjorts förra året men i och med att jag hade tre olika adresser förra året så föll jag säkert emellan stolarna men nu ska det göras i alla fall. Eftersom jag är ledig från ena jobbet så kommer jag att infinna mig på det andra. Varför vara ledig när man kan jobba?


All yours
Erika

Ja. Det är en titel på en låt som talar till mig något oerhört just nu. Två stormiga liv som försöker hitta en väg ut. Knepa och knåpa. Vrida och vända. Framtid. Nutid. Vad ska man göra? Hur ska man göra? Jag har sagt till mig själv att mars/april. Sen får det va om jag inte kommit någonvart.