Until we get there..

Åter igen har det varit väldigt längesen som jag skrev. Men det är bara för att jag inte har kunnat hitta motivationen att skriva. Men vi kan väl göra en liten recap?
 
Har ju som sagt börjat spela fotboll i Kalmar Södra. Har väl inte varit för många bollar som har sparkats den senaste tiden men nu ska de ta mig sjutton bli fart i tanten igen. Jag älskar ju fotbollen. Jag måste ha min ventil tillbaka. Det har hänt en hel del den senaste tiden.
 
Jag kan nu anse mig som singel igen. Har ju inte riktigt velat anse mig som det på grund av mannen som jag nu haft i mitt liv i 2 år. Komiskt nog så var det säkert på dagen som vi för första gången hördes som var den sista gången. Eller nä det var inte sista gången. Vi har hörts sen dess. Men inget anmärkningsvärt. Jag hoppas att vi hörs snart igen. Man kan ju inte låta bli att sakna en person som har varit en stor del av ens liv.
 
För övrigt så går det bra på jobbet och jag har galet kul för en gångs skull. Lärt känna lite nya kollegor som gör dagarna ljusare. Att se deras leenden och tjabba lite med dem gör att man mår bra. Tog även cykeln till jobbet i fredags vilket jag har sagt att jag ska göra länge, men inte blivit av. Det var över förväntan skönt, så nu är det dags för tanten att verkligen röra på sig. Märkte ju förra året hur min kondition förbättrades avsevärt bara genom en sån enkel sak. Det är som jag skrev i början av inlägget. Nu ska jag ta tag i fotbollen och bli den som de har förväntat sig att jag är.
 
 
All yours
Erika

Tell me if you want to go..

Egentligen händer inte så mycket, samtidigt som allt händer. Jag har börjat sätta små mål. Till exempel; gå till jobbet en hel månad utan en enda dags frånvaro. Ni anar inte, men det är ett stort steg för mig då jag kan vakna och till och med mörkret i rummet är emot mig. Ett annat steg var att komma igång med fotbollen. Kom överens med Kalmar Södra igår att jag ska skriva på för dem. Det känns sjukt läskigt då jag inte vet vad jag går för längre. Jag har även påbörjat en konversation med min hyresvärd angående ommålning av några av rummen. Planen är att jag ska försöka peka på alla problem i alla rum så att de känner att de måste göra alla istället för bara två. 

Annars? Jo, den tönten jag brukade skriva om finns kvar i mitt liv. Fortfarande ingen officiell status ej heller någon inofficiell. Hur lång tid ska det gå innan man ger upp? Jag ser en enorm förändring i allt som han är, men är det nog för att ge mer tid? Ska man väga in att han har allt jag vill ha och att han saknar allt jag vill ha? Att han har allt jag är värd och att jag är allt han inte är värd? Jag får höra varje dag att jag är värd något så mycket bättre. Värsta är att jag vet det själv, men det spelar ingen roll. Just nu vill jag ju inte ha någon annan. 

Jag tänker. Vi får se hur han tänker över alla hjärtans dag. Förra året, mitt i allt kaos, sågs vi under premisserna "vi slipper vara ensamma. Vi kan ju laga något gott." Han tog med sig rosor. Nu. När det är lugnt. Vi har landat. Han har landat. Kommer det vara vi igen eller kommer man vara ensam på den enda dagen som man kan känna sig som den ensammaste människan i universum. 

När ska man börja prata om oss? När ska man sätta ned foten? När vi glider in på diskussionen så byter vi snabbt ämne för vi båda vet att det är känsligt. Han definierar vår relation som "en väldigt väldigt speciell relation" no shit. Vi firar alla högtider ihop med min familj. Han är en del av den, men samtidigt så vill han inte vara det då han inte är redo. Jag tänker "han får februari ut. Sen måste vi börja diskutera." Är det rätt att tänka så? Kan man sätta tid på sånna här saker? Kan man sätta tid på relationer? Kan man sätta en deadline på känslor? 

Jag tänker på alla mina vänner som kämpat för sina relationer. Gråtit flera år över killar som varit förvirrade men sedan har det tillslut klickat. Är det så det kommer bli med oss? Eller kommer det alltid vara såhär? 



<i>All yours
Erika</i>

The pain..

Ensamheten tär på en ibland..

All yours
Erika

Somewhere with you..

Lyrics:
If you're going out
With someone new
I'm going out
With someone too

I won't feel sorry for me
I'm getting drunk
But I'd much rather be
Somewhere with you

Laughing loud on a carnival ride, yeah
Driving around on a Saturday night
You made fun of me for singing my song
Got a hotel room just to turn you on

You said pick me up at 3 a.m.
You're fighting with your mom again
And I'd go, I'd go, I'd go
Somewhere with you, yeah

I won't sit
Outside your house
And wait for the lights
To go out

Call up an ex
To rescue me
Climb in their bed when I'd much rather sleep
Somewhere with you

Like we did on the beach last summer
When the rain came down and we took cover
Down in your car, out by the pier
You laid me down, whispered in my ear

I hate my life, hold on to me
Ah, if you ever decide to leave
Then I'll go, I'll go, I'll go

I can go out every night of the week
Can go home with anybody I meet
But it's just a temporary high
'Cause when I close my eyes

I'm somewhere with you
Somewhere with you

If you see me
Out on the town
And it looks like
I'm burning it down

You won't ask
And I won't say
But in my heart I'm always
Somewhere with you

Laughing loud on a carnival ride, yeah
Driving around on a Saturday night
You made fun of me for singing my song
Got a hotel room just to turn you on

You said pick me up at 3 a.m.
You're fighting with your mom again
And I'd go, I'd go, I'd go

I can go out every night of the week
Can go home with anybody I meet
But it's just a temporary high
'Cause when I close my eyes

I'm somewhere with you
Somewhere with you
Somewhere with you
I'm somewhere with you

Somewhere with you
Somewhere with you
Somewhere with you

I suck..

Haha ja alltså förlåt. Men mitt liv rullar på sakta men säkert. Så nej, det finns inget att säga. Så. Ja, hej! Jag mår bra! Jag lever! 


</i>All yours,
Erika<i>

Never easy...

Haha ytterligare en månad sen. Eller i alla fall 2-3 veckor. Men så är det när man lever ett svajigt liv. Fått fast på Telenor så det bör firas på något sätt men det får vänta. Ett "problem" avklarat, några kvar. Men jag kämpar på det. En sak i taget liksom. Nä dags för sömn.


Natti 


<i>All yours
Erika </i>

When you break..

Ja nu är det ju nästan en månad sen jag skrev. Ska jag vara ärlig så har det inte hänt så jättemycket heller för den delen så har väl egentligen inte haft något att informera er om. Vardagen rullar på. Jag har mina vänner och de som ligger varmt om hjärtat i mitt liv som vanligt. Våren är nästan här och ja, jag känner att humöret är på topp mestadels. Hade ju en dipp i vintras där det var tungt att gå till jobbet, men nu, ja nu längtar jag till jobbet varje dag. Varför? Jo för jag känner äntligen att jag har fått grepp om det hela så nu får ni börja hålla tummarna. Är inne i månad 5...

Nä, dags o sova. Ska försöka få ordning på dygnet nu. Har jobbat kväll hela veckan nu så jag måste försöka vända lite på dygnet då jag har sovit till 10-11 tiden om dagarna. Kämpa gumman kämpa.

Ja vi hade ju premiär i helgen som gick, första träningsmatchen, tänker inte nämna så mycket detaljer utan vi förlorade men tycker ändå att jag gjorde en helt okej insats!

Nä nu sömn. Eller något som liknar det..

All yours
Erika

I can't...

Hela inlägget som jag precis skrivit. Om kvällens många tankar försvann för att appen dog. Ser det som ett tecken på att jag inte skulle öppnat upp mig så som jag gjorde i det utan jag sticker bara in näsan o säger hej och visar att jag lever och önskar alla god natt.


All yours
Erika 

I'm not flawless..

Så. Då var det måndag igen. Veckorna bara springer iväg känner jag. Idag är det eftermiddag/kväll som gäller på jobbet. Skönt för då får man lite sovmorgon men segt för att man sitter i princip o väntar på att åka dit. Ja men då tänker väl säkert ni "gör lite hushållsysslor då" nehej ni! Det har jag inte för denna helgen har varit sjuk produktiv! Jag har tvättat, städat o diskat. Allt är rent o fint nu. Ja till och med soffklädseln blev tvättad.

Åh ja just det. Ni kanske undrar om hur det egentligen blev med alla hjärtans dag? Ja ni, jag hade sällskap. Från den där som nu i ett halvår har skakat om mitt liv på alla möjliga vis. Vi åt en fantastiskt god middag och sen efterrätt. Var en lugn och skön kväll med finalen för På spåret. Ja vi är pensionärer men vi älskar detta program. Det är vår grej. 

Nä dags o ta tag i maten kanske? Börjar ju om 3 timmar. 



All yours 
Erika

Dilemma..

I morgon är det alla hjärtans dag. Jobbar till 14.15. Har blivit utbjuden. Men av fel personer. Jag slängde iväg frågan om man kunde få sällskap, av rätt person, inte göra det till någon grej utan bara o ses o äta som vi brukar. Fick svaret "får jag återkomma i morgon". Man kan ju tolka sönder det. Så med smärta i hjärtat så väljer jag att säga att vi kan skita i det dels för att jag vet att situationen kanske inte är den bästa samt att jag inte vill få ett nej så valde istället att lätta bördan för oss båda. Jag slipper höra ett nej o han slipper säga det. 

Vilken fegis man är egentligen. Kanske man skulle åka hem till mamma o pappa o bara gömma sig. Jag vet inte. Ja jag är sjukt eländig nu haha... Nu rycker vi upp oss istället. 

Idag avslutade jag ett ärende på jobbet som jag har jobbat med i en vecka vilket var en oerhörd lättnad! Har tärt lite på mig men både han o jag slutade nöjda. Så ja, i morgon jobb och sen vet jag faktiskt inte. Har lite krokar ute för att träffa lite vänner så vi får väl se. Annars kanske de finns en tvättid? Haha.. Tragiskt! 

Ska man lägga sig nu tro? 


All yours
Erika

What now..

Som jag skrev igår så är det stormigt men jag försöker att hålla mina fötter på jorden och tänka på mig själv. Tyvärr är jag en tös med väldigt stort hjärta och väljer hellre att tänka på samt hjälpa andra istället för mig själv. Jag ska försöka ge det ett försök att hålla mig på ett litet avstånd.

I morgon är jag i alla fall ledig. Vilket är skönt, en runda till läkaren nu men för cellprov som skulle gjorts förra året men i och med att jag hade tre olika adresser förra året så föll jag säkert emellan stolarna men nu ska det göras i alla fall. Eftersom jag är ledig från ena jobbet så kommer jag att infinna mig på det andra. Varför vara ledig när man kan jobba?


All yours
Erika

Say something..

Ja. Det är en titel på en låt som talar till mig något oerhört just nu. Två stormiga liv som försöker hitta en väg ut. Knepa och knåpa. Vrida och vända. Framtid. Nutid. Vad ska man göra? Hur ska man göra? Jag har sagt till mig själv att mars/april. Sen får det va om jag inte kommit någonvart. 
Har nu varit hos läkaren och fått ordning på mitt öga. Äntligen! Några dagar till med penicillin sen är allt i ordning igen. Ja! Annars så flyter livet på. Är tillbaka på jobbet vilket känns oerhört skönt faktiskt. Så ja. Nu ska jag bara bli frisk så jag kan komma igång med träningen. Börjar bli lite pepp på det nu faktiskt. Man kanske skulle gå ner på träningen imorgon? Tåls att tänkas på! Nu kör vi!


All yours
Erika 

It's so quiet...

Känner mig som en hycklare när jag sitter här. I din tröja och pratar med andra. Men det är så du är här. Tystheten tar kol på mig. Vi hörs med jämna mellanrum men jag vill höras jämt. Jag förstår ingenting. Vart är vi påväg denna gången. Från det där bråket där jag trodde står jag aldrig skulle få ett ord till. Till nu. Famlande i mörkret. Inte veta vart vi står eller nåt. Tusen frågor som man vill få besvarade men säkert aldrig kommer att få. Sen är det den där klassikern. Höra av sig eller ej. Stå ut och vänta. Vet ju att jag kommer få ett hej snart. Men när? Eller ett hej? Ett litet hej? Fuck. 


All yours
Erika

Choose your battles..

You are my hurt locker lover
Keep me walking on a wire
Don't know when you'll blow
So I tip toe through your triggered mine
You fight me but I'm on your side
Defeated, now retreating

Why you trying to make me your enemy
All I really need is a little peace
I just wanna be your lover
Oh, this is not a competition
So baby why the ammunition
I don't wanna be the last one standing

Choose your battles, babe
Then you win the war
Stop digging your own grave
When there's so much to live for

Choose your battles, babe
Cause I'm not fighting anymore
I am not fighting anymore

I try to pick off your red flags
But dancing up on broken glass
Your mind games hit like grenades
You're cursed just like the Kennedys
But you somehow get me on my knees, defeated
Not retreated

Why you trying to make me your enemy
All I really need is a little peace
I just wanna be your lover
Oh, this is not a competition
So baby why the ammunition
I don't wanna be the last one standing

Choose your battles, babe
Then you win the war
Stop digging your own grave
When there's so much to live for

Choose your battles, babe
Cause I'm not fighting anymore
I am not fighting anymore

If you wanna go, then go
If you wanna stay then stay
Cause I don't wanna fight no more, baby
I am not fighting anymore
If you wanna go, then go
If you wanna stay then stay
I don't wanna fight no more
Anyway, I am not fighting anymore

If you wanna go, then go
If you wanna stay then stay
Cause I don't wanna fight no more, baby

(Stop digging your own grave
Within, so much to live for)

Choose your battles, babe
Cause I'm not fighting anymore
I am not fighting anymore

Anyway, I am not fighting anymore

If you wanna go, then go
If you wanna stay then stay

Cause I don't wanna fight no more, baby

Choose your battles - Katy Perry

All yours
Erika

All the promises we break..

Ja egentligen har jag väl inte så mycket att blogga om om jag ska vara ärlig. Men ah, det är inte så jävla kul just nu. Det är kallt. jävligt kallt. Ute och inne. I skrivande stund så har jag 17 grader i lägenheten vilket suger rätt mycket! Så ja. Kallt ute och kallt inne. Fy fabian.

Jo något som är bra är ju att Sofie har kommit hem. Mitt hjärta är äntligen hemma. Hon kommer hem i en väldigt svår tid så jag behöver henne verkligen, frågan är bara om hon orkar med det. Ärligt talat så tror jag att mina vänner är rätt trötta på det här i allmänhet. En ledsen Erika som gör samma sak om och om igen. Men det är ju så när man har hittat något som gör en glad till 99% men då sårar en till 1% vilket de då får ta. Jag hoppas att jag en dag kan återgälda allt som mina vänner gör för mig. Eller nä. Det hoppas jag verkligen inte för att jag vill inte att de ska må som jag gör. Det vill jag inte att någon gör. Det går upp och ner helt enkelt och jag kämpar på. Jag hoppas innerligt att allt löser sig och att det blir bättre. Att det blir som det var. Om inte bättre. Jag älskar er!

All yours
Erika

Om

Min profilbild

Erika

RSS 2.0