The girl with the unbreakable smile...

Man undrar ju varför folk är så rädda. Varför är du rädd? För att det kan bli ett seriöst, moget, vuxet förhållande? Jag letar inte efter min livs kärlek. Jag letar efter en kille som kan tänka sig att dela sin vardag med mig. Om det sen tar slut efter en månad? Ett år? En vecka? Vem vet? Våga chansa. Eller så är du helt enkelt the one. Man vet aldrig förrän man har facit i hand.

Jag har funderat endel. På vad som kan vara problemet för nån. Vad sägs egentligen om mig?

Har nämligen fått endel "erbjudanden" från olika håll. Från människor jag aldrig träffat. Bekanta. Folk som man sett ute. Folk man hälsat på någon gång.
Till en början är det kul, man är glad över att han har "lagt märke till mig". Men när vi har pratat lite så kommer sanningen fram. Orsaken till kontakten.
Det var rent fysiskt. Inte mer än så.
Då börjar ju jag fundera, eftersom jag är tjej ;)
Varför just jag? Det finns massa andra tjejer som faktiskt är "lätta"! Varför höra av sig till mig som är en sån svår nöt att knäcka? Går det något rykte? Sägs det något? Är det därför han hör av sig?

Som en gång, en bekant. Nä kan inte ens kalla honom bekant. Han hör av sig. "Hej Erika, Gud så länge sen. Vad kan det va? 15 år sen? Hur är det..." Längre in i samtalet "men du är inte intresserad av att ses? Men det får såklart vara diskret..." Personen har två barn och är förlovad. Jag sa nej och har inte hört något sedan dess. Han var inne och bytte några barnplagg i butiken när jag stod i kassan. Akward moment.

Vart kommer de ifrån? Jag förstår inte. Ja jag älskar uppmärksamhet, vilken tjej gör inte det? Jag älskar träffa nya människor. Jag pratar ofta med nya killar när jag är ute. Ja jag kanske är flörtig. Vad vet jag.

Men det blir aldrig mer än så. Jag går hem själv eller med någon kompis som kanske ska sova här. Det jag undrar är som sagt, Vad tror folk egentligen? Att jag är ett säkert kort? Hell no! Krävs så jävla mycket för att ens få en kram av mig. Kramar inte ens alla mina närmsta vänner.

Ja jag vet inte vem som skulle läsa detta. Men känner att jag behövde få det ur mig. Jag har haft fyra förhållanden i mitt liv varav två väldigt långa, på sammanlagt 7 år.

Klart jag uppskattar uppmärksamheten. Och klart jag driver lite med grabbarna. Håller dem på kroken. Men jag skulle aldrig gå längre. Bara om jag verkligen tycker om någon.

Nä, om jag ska bli frisk så måste jag sova. Så, godnatt.


All yours,
Erika