When is it our time?
Ännu en helg går mot sitt slut. Igår var det en månad kvar till jul. Så snart kommer väl Grinchen i mig fram som vanligt. Men får väl hoppas att vi slipper den sidan av mig i år. Hade vart skönt att slippa det ett år kanske?
I fredags var det jobb på schemat. Vi hade BIG SMILE weekend vilket innebär 30% i hela butiken. Så det var full rulle hela dagen. När jag kommer hem så knackar Sofie på dörren med varsin kebabtallrik. Planen var utgång men vi var sjukt trötta. Jag tror vi var grymt nära att ställa in men bjöd istället över Charlie och Andreas. Lyckad kväll och utgång. Träffade människor som betyder oerhört mycket för mig ute. Nä jag kan nog till och med säga människan.
Lördagen var det också jobb. Jobb. Jobb. Var helt slut när jag väl slutade. Betydelsefullt besök i butiken gjorde helt klart min dag. Sen var det middag hos chefen. Sängen vid 23. Min kropp säger att något är fel, men får inte riktigt grepp om det. Så sängen tidigt får det bli ett tag nu.
Idag har jag också jobbat, sista dagen på BIG SMILE. Och ja, vi jobbar smått ihjäl oss. Man är så trött så man vill bara gråta!!
Ja egentligen var det väl inget viktigt i detta inlägg. Men det var något i alla fall...
All yours
Erika
