The girl with the unbreakable smile...

Åter igen har det varit väldigt längesen som jag skrev. Men det är bara för att jag inte har kunnat hitta motivationen att skriva. Men vi kan väl göra en liten recap?

 

Har ju som sagt börjat spela fotboll i Kalmar Södra. Har väl inte varit för många bollar som har sparkats den senaste tiden men nu ska de ta mig sjutton bli fart i tanten igen. Jag älskar ju fotbollen. Jag måste ha min ventil tillbaka. Det har hänt en hel del den senaste tiden.

 

Jag kan nu anse mig som singel igen. Har ju inte riktigt velat anse mig som det på grund av mannen som jag nu haft i mitt liv i 2 år. Komiskt nog så var det säkert på dagen som vi för första gången hördes som var den sista gången. Eller nä det var inte sista gången. Vi har hörts sen dess. Men inget anmärkningsvärt. Jag hoppas att vi hörs snart igen. Man kan ju inte låta bli att sakna en person som har varit en stor del av ens liv.

 

För övrigt så går det bra på jobbet och jag har galet kul för en gångs skull. Lärt känna lite nya kollegor som gör dagarna ljusare. Att se deras leenden och tjabba lite med dem gör att man mår bra. Tog även cykeln till jobbet i fredags vilket jag har sagt att jag ska göra länge, men inte blivit av. Det var över förväntan skönt, så nu är det dags för tanten att verkligen röra på sig. Märkte ju förra året hur min kondition förbättrades avsevärt bara genom en sån enkel sak. Det är som jag skrev i början av inlägget. Nu ska jag ta tag i fotbollen och bli den som de har förväntat sig att jag är.