The girl with the unbreakable smile...

Åter igen har det varit väldigt längesen som jag skrev. Men det är bara för att jag inte har kunnat hitta motivationen att skriva. Men vi kan väl göra en liten recap?

 

Har ju som sagt börjat spela fotboll i Kalmar Södra. Har väl inte varit för många bollar som har sparkats den senaste tiden men nu ska de ta mig sjutton bli fart i tanten igen. Jag älskar ju fotbollen. Jag måste ha min ventil tillbaka. Det har hänt en hel del den senaste tiden.

 

Jag kan nu anse mig som singel igen. Har ju inte riktigt velat anse mig som det på grund av mannen som jag nu haft i mitt liv i 2 år. Komiskt nog så var det säkert på dagen som vi för första gången hördes som var den sista gången. Eller nä det var inte sista gången. Vi har hörts sen dess. Men inget anmärkningsvärt. Jag hoppas att vi hörs snart igen. Man kan ju inte låta bli att sakna en person som har varit en stor del av ens liv.

 

För övrigt så går det bra på jobbet och jag har galet kul för en gångs skull. Lärt känna lite nya kollegor som gör dagarna ljusare. Att se deras leenden och tjabba lite med dem gör att man mår bra. Tog även cykeln till jobbet i fredags vilket jag har sagt att jag ska göra länge, men inte blivit av. Det var över förväntan skönt, så nu är det dags för tanten att verkligen röra på sig. Märkte ju förra året hur min kondition förbättrades avsevärt bara genom en sån enkel sak. Det är som jag skrev i början av inlägget. Nu ska jag ta tag i fotbollen och bli den som de har förväntat sig att jag är.

 

 

Annars? Jo, den tönten jag brukade skriva om finns kvar i mitt liv. Fortfarande ingen officiell status ej heller någon inofficiell. Hur lång tid ska det gå innan man ger upp? Jag ser en enorm förändring i allt som han är, men är det nog för att ge mer tid? Ska man väga in att han har allt jag vill ha och att han saknar allt jag vill ha? Att han har allt jag är värd och att jag är allt han inte är värd? Jag får höra varje dag att jag är värd något så mycket bättre. Värsta är att jag vet det själv, men det spelar ingen roll. Just nu vill jag ju inte ha någon annan. 

Jag tänker. Vi får se hur han tänker över alla hjärtans dag. Förra året, mitt i allt kaos, sågs vi under premisserna "vi slipper vara ensamma. Vi kan ju laga något gott." Han tog med sig rosor. Nu. När det är lugnt. Vi har landat. Han har landat. Kommer det vara vi igen eller kommer man vara ensam på den enda dagen som man kan känna sig som den ensammaste människan i universum. 

När ska man börja prata om oss? När ska man sätta ned foten? När vi glider in på diskussionen så byter vi snabbt ämne för vi båda vet att det är känsligt. Han definierar vår relation som "en väldigt väldigt speciell relation" no shit. Vi firar alla högtider ihop med min familj. Han är en del av den, men samtidigt så vill han inte vara det då han inte är redo. Jag tänker "han får februari ut. Sen måste vi börja diskutera." Är det rätt att tänka så? Kan man sätta tid på sånna här saker? Kan man sätta tid på relationer? Kan man sätta en deadline på känslor? 

Jag tänker på alla mina vänner som kämpat för sina relationer. Gråtit flera år över killar som varit förvirrade men sedan har det tillslut klickat. Är det så det kommer bli med oss? Eller kommer det alltid vara såhär? 

<i>All yours

Erika</i>

If you're going out

With someone new

I'm going out

With someone too

I won't feel sorry for me

I'm getting drunk

But I'd much rather be

Somewhere with you

Laughing loud on a carnival ride, yeah

Driving around on a Saturday night

You made fun of me for singing my song

Got a hotel room just to turn you on

You said pick me up at 3 a.m.

You're fighting with your mom again

And I'd go, I'd go, I'd go

Somewhere with you, yeah

I won't sit

Outside your house

And wait for the lights

To go out

Call up an ex

To rescue me

Climb in their bed when I'd much rather sleep

Somewhere with you

Like we did on the beach last summer

When the rain came down and we took cover

Down in your car, out by the pier

You laid me down, whispered in my ear

I hate my life, hold on to me

Ah, if you ever decide to leave

Then I'll go, I'll go, I'll go

I can go out every night of the week

Can go home with anybody I meet

But it's just a temporary high

'Cause when I close my eyes

I'm somewhere with you

Somewhere with you

If you see me

Out on the town

And it looks like

I'm burning it down

You won't ask

And I won't say

But in my heart I'm always

Somewhere with you

Laughing loud on a carnival ride, yeah

Driving around on a Saturday night

You made fun of me for singing my song

Got a hotel room just to turn you on

You said pick me up at 3 a.m.

You're fighting with your mom again

And I'd go, I'd go, I'd go

I can go out every night of the week

Can go home with anybody I meet

But it's just a temporary high

'Cause when I close my eyes

I'm somewhere with you

Somewhere with you

Somewhere with you

I'm somewhere with you

Somewhere with you

Somewhere with you

Somewhere with you

</i>All yours,

Erika<i>

Natti 

<i>All yours

Erika </i>

Åh ja just det. Ni kanske undrar om hur det egentligen blev med alla hjärtans dag? Ja ni, jag hade sällskap. Från den där som nu i ett halvår har skakat om mitt liv på alla möjliga vis. Vi åt en fantastiskt god middag och sen efterrätt. Var en lugn och skön kväll med finalen för På spåret. Ja vi är pensionärer men vi älskar detta program. Det är vår grej. 

Nä dags o ta tag i maten kanske? Börjar ju om 3 timmar. 

Vilken fegis man är egentligen. Kanske man skulle åka hem till mamma o pappa o bara gömma sig. Jag vet inte. Ja jag är sjukt eländig nu haha... Nu rycker vi upp oss istället. 

Idag avslutade jag ett ärende på jobbet som jag har jobbat med i en vecka vilket var en oerhörd lättnad! Har tärt lite på mig men både han o jag slutade nöjda. Så ja, i morgon jobb och sen vet jag faktiskt inte. Har lite krokar ute för att träffa lite vänner så vi får väl se. Annars kanske de finns en tvättid? Haha.. Tragiskt! 

Ska man lägga sig nu tro? 

Har nu varit hos läkaren och fått ordning på mitt öga. Äntligen! Några dagar till med penicillin sen är allt i ordning igen. Ja! Annars så flyter livet på. Är tillbaka på jobbet vilket känns oerhört skönt faktiskt. Så ja. Nu ska jag bara bli frisk så jag kan komma igång med träningen. Börjar bli lite pepp på det nu faktiskt. Man kanske skulle gå ner på träningen imorgon? Tåls att tänkas på! Nu kör vi!

Choose your battles - Katy Perry

Ja egentligen har jag väl inte så mycket att blogga om om jag ska vara ärlig. Men ah, det är inte så jävla kul just nu. Det är kallt. jävligt kallt. Ute och inne. I skrivande stund så har jag 17 grader i lägenheten vilket suger rätt mycket! Så ja. Kallt ute och kallt inne. Fy fabian.

Jo något som är bra är ju att Sofie har kommit hem. Mitt hjärta är äntligen hemma. Hon kommer hem i en väldigt svår tid så jag behöver henne verkligen, frågan är bara om hon orkar med det. Ärligt talat så tror jag att mina vänner är rätt trötta på det här i allmänhet. En ledsen Erika som gör samma sak om och om igen. Men det är ju så när man har hittat något som gör en glad till 99% men då sårar en till 1% vilket de då får ta. Jag hoppas att jag en dag kan återgälda allt som mina vänner gör för mig. Eller nä. Det hoppas jag verkligen inte för att jag vill inte att de ska må som jag gör. Det vill jag inte att någon gör. Det går upp och ner helt enkelt och jag kämpar på. Jag hoppas innerligt att allt löser sig och att det blir bättre. Att det blir som det var. Om inte bättre. Jag älskar er!

All yours
Erika